thingy

usch. skolan suuuux. sena tider. syster och bror är bäst. klarar mig inte utan er. finns för mig jämt. efterlängtade fredag snart :)         niiiiiiiiight!

 lycklig.

jag mår jätte piss. när jag mår dåligt så finns det ingen där. inte alltid och inte nu. jag får höra utav alla hur fina alla andra är, hur bra dom gör saker, vilka dom älskar, vilka dom har roligt med, vilka bilder dom har på andra, men aldrig mig. jagvill bara lägga mig i min säng och aldrig vakna mer. allting är svårt. humöret är piss. när ska jag göra en människalycklig egentligen?  den ända jag  vet som jag gjort glad, är min bror. hur stolt han är över mig. det påminner mig om den dagen han gick runt och skröt över mig. jag behöver bara den där lilla biten av glädje som alla jag känner har. Vill bara bort. försvinna. blunda. aldrig mer se. aldrig höra. aldrig veta om något med mig längre.

jag saknar mig själv. vet inte vem jag är längre. glömmer allt förflutna. inget av det borde stanna i hjärtat längre. jag vill bara bort från denna verklighet.
det var allt..

jag hatar skolan, så enkelt är det.  :)

jag tittar uppåt men allting går ner, jag försöker på nytt men allting blir fel.
för mycket hinder överallt. orkar inte sitta såhär, kämpa såhär.  är rädd för att dom blir besvikna på mig. men kan inte göra mer än det jag gör. man får aldrig beröm heller. hatar dom här dagarna och kommer alltid att göra det.
1 månad och 3 veckor kvar tills jag får vila från allt. allt. allt. kan inte göra mer, tvinga mig inte, titta inte ner på mig, skratta inte åt mig, bråka inte med mig.   finns ingen som sagt allt bra man gör. finns folk som bara tror att allting serveras framför en. förlåt om jag är taskig. men jag blir så less när man kan sitta i flera dagar och kämpa för nånting som itne slutar bra ialf. är det fel på mig då eller med dom där? finns nog inget rätt eller fel. vi är inte menade för att kunna det onödiga idag. förr i tiden levde man i familjen, i grottor, jagade. varför ska allting vara så hårt då idag? jag tänker för mycket och det tar kål på mig. behöver en paus. men det får jag inte. man bara trycks ner till botten. de här är de ända jag är bra på enligt mina föräldrar. men inte nu, vad är jag bra på då? ingenting. kommer aldrig få höra det.  det tar..
och vad kan du göra? ingenting.  de här är min jävla terapi.